Är inne i en deprission just nu eller något. Mår inte bra alls. Hatar att kolla mig i spegeln för blir bara lika besviken varenda gång. Jag känner mig tjock, ful och äcklig! Hatar att klä mig för ingenting sitter bra, ser endast ut som en tjock flodhäst. Jag vill inte visa mig, stannar helst hemma och bara kollar på film med mig själv. Det känns som att man måste vara helt jävla perfekt för att kunna vara lycklig. Jag vill kämpa och träna för att sedan kunna vara stolt över mig själv. Men det känns förjävligt å träna när man ser alla andra som redan är helt perfekta stå och träna ihjäl sig för ingenting. Och så står man där själv och inte kommer någon jävla stans, det står ju helt still. När fan ska de hända något? Känns som att kämpa för ingenting. Så hör man alla som är helt perfekta och smala och helt superfina gå runt och klaga på sig själva att dom är tjocka och fula. Då känns ju allt supermycket bättre. Nä! För då känner jag mig bara ännu fulare. Det finns ingenting på min kropp som jag är nöjd med för det finns alltid någon som man vill ändra på för att bli den där perfekta personen. Ni som läser dethär får tycka precis vad ni vill. För det här är jag, jag känner precis såhär. Mitt självförtronde vill vara på toppen, men det är på botten.